Livet går vidare och Linus & jag börjar vänja oss vid att Zorro inte finns hos oss längre. Minnena är många och vartefter veckorna går blir det lite lättare att glädjas åt dem. Det känns lite konstigt att ha bara en hund. Förra sommaren var de tre, Nelson lämnade oss i augusti förra året efter 15,5 år. Det känns lite orättvist att Zorro bara fick drygt 8 år med oss när vi fick låna Nelson så länge.

Det stora fina som hänt i veckan är att jag blivit mormor, första barnbarnet är levererat. Maria & Johan har blivit stolta föräldrar till en liten flicka. Hon hade bråttom ut i vida världen och kom en vecka för tidigt. Maria var på hoppträning med två hästar och när Jennie hoppat klart med den första bytte de häst. Maria har “bara” agerat hästskötare de sista veckorna och när hon klätt av hästen och parkerat honom i hästbussen gick vattnet. Jennie fick avsluta hoppning och hemresan med kusarna själv och Maria begav sig mot bb med Johan. Tösen ska heta Viola efter flickornas farmor. Det känns fint för hon fanns alltid för flickorna under deras uppväxt och snällare farmor/svärmor fanns nog inte. Nu blir det farligt att passera affärer med barnkläder. Kan bli stora hål i plånboken om man inte aktar sig…

Linus har fått starta i klass tre men ännu har vi inte tagit oss runt en bana. Debuten gick på hemmaplan med gungan i början av loppet, det gick inte alls utan blev en riktig flygtur. Det tog ett antal försök innan Linus lyckades bromsa och bli kvar på gungan så vi klev av banan där. Nästa tävling var på Märsta-Sigtunas BK och då fick vi vara med i hoppklassen också. Banorna var i svåraste laget för oss och det blev disk i båda loppen. Nästa försök var på Sala BK och det gick inte bättre där heller. I agilityklassen hoppade han av bommen så det blev till att göra om innan vi lämnade banan. Svårigheterna hann vi aldrig fram till men hoppklassen bjöd på andra svårigheter. Vi klarade oss fram till slalom, där stod ett hopphinder placerat så hundarna satsade över det i stället för att ta slalom. Linus var duktig och tog slalom men tyvärr i andra porten. Och där låste han fast tills han vägrat ut sig. Jag blev lite envis och ville att han skulle hitta rätt port och när vi väl kom rätt klarade vi oss nästan in i mål så när som på sista hindret. Men vi var ju redan diskade. Som vanligt går inte allt dåligt utan det finns mycket som är bra. Vi kämpar på med lite tävling mellan kurs och träning under hösten. Till helgen styr vi mot Köping-Kungsör och innan dess ska det tränas en del på både det ena och andra…